Längtar till Afrika

Det är mycket som snurrar runt i huvet just nu. Jag känner mig mest ihålig och vet varken ut eller in. För varje dag som går trillar jag ett steg närmre botten. Känns svårare och svårare att ta sig upp igen. Det gör mig otroligt deppig att inte jobba och ha en rutin i vardagen. Värre känns det att inte ha någon inkomst, bara utgifter. Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig så vilsen i ett land där allt är annorlunda mot vad man är van vid. Jag har aldrig varit riktigt arbetslös innan, men nu vet jag att det är något jag aldrig mer vill bli. Det här är det värsta jag har varit med om. Och ännu ser jag ingen utväg på det hela. Jag kanske är en kräsen svensk som är för fin för skit. Jag tror jag behöver bli nerklubbad och få minnesförlust för att kunna uppskatta vad det här landet erbjuder... Just nu jämför jag allt med hur det funkar där hemma, men det hjälper mig inte här. Det känns tugnt att inte ha någon säkerhet. Man ska inte ge upp, jag vet. Jag ska ge det en chans till, ännu en gång. Ska försöka tänka på ett engelskt vis, försöka lägga den svenska civiliserade hjärnan åt sidan. Jag hoppas på det bästa. Jag hoppas det dyker upp ett slut på det hela. Jag vill ha ett jobb nu!