Ensam...
Sitter och tittar igenom gamla bilder igen. Eller egentligen inte så gamla, bara från året som gått. Tittar just nu på bilderna från när familjen var över på besök i London. Första resan med flyg. Första gången i en riktigt storstad. Det var så himla roligt att ni alla kom och hälsade på.
Ni kommer väl ihåg den här bilden? - Hoppa på 3!
Jag hatar att vara ensam hemma... I alla fall när det är ofrivilligt. Jag vill verkligen ha ett jobb nu så jag får något att göra om dagarna. Det är så otroligt tråkigt att bara sitta hemma och vänta på att de andra ska komma hem... Jag vill också jobba och bli väntad på. Fick i alla fall ett till svar på e-mailen idag. En annan butik i Milton Keynes som lägger mitt CV på lager, men inte behöver någon just nu. Typiskt. Allt känns så hopplöst just nu... Man kommer liksom ingenstans... Står och trampar på ett och samma ställe. Har tiden stannat? Kan nån smälla till den där klockan så allt blir till en vardag igen. Känns som man har tappat bort livet. Inte för att jobba är ens liv, men utan jobb har man faktiskt inget liv. Jobb har man för att kunna leva och ha roligt. Men har man inget blir det svårt, allt man vill göra kostar... Jag hoppas verkligen att något dyker upp väldigt snart! Ni kan väl alla hålla tummarna eller ge mig en extra tanke varje dag?
Jag saknar er alla. Känner mig väldigt ensam här borta när de jag känner är upptagna med sina liv... Jag önskar man kunde pussla ihop alla bitar man tycker om och få allt på ett och samma ställe. Men tyvärr är det inte så enkelt som man kunde önska. Är det meningen att man aldrig ska få bli helt nöjd och känna sig trygg i livet?
Ni kommer väl ihåg den här bilden? - Hoppa på 3!
Jag hatar att vara ensam hemma... I alla fall när det är ofrivilligt. Jag vill verkligen ha ett jobb nu så jag får något att göra om dagarna. Det är så otroligt tråkigt att bara sitta hemma och vänta på att de andra ska komma hem... Jag vill också jobba och bli väntad på. Fick i alla fall ett till svar på e-mailen idag. En annan butik i Milton Keynes som lägger mitt CV på lager, men inte behöver någon just nu. Typiskt. Allt känns så hopplöst just nu... Man kommer liksom ingenstans... Står och trampar på ett och samma ställe. Har tiden stannat? Kan nån smälla till den där klockan så allt blir till en vardag igen. Känns som man har tappat bort livet. Inte för att jobba är ens liv, men utan jobb har man faktiskt inget liv. Jobb har man för att kunna leva och ha roligt. Men har man inget blir det svårt, allt man vill göra kostar... Jag hoppas verkligen att något dyker upp väldigt snart! Ni kan väl alla hålla tummarna eller ge mig en extra tanke varje dag?
Jag saknar er alla. Känner mig väldigt ensam här borta när de jag känner är upptagna med sina liv... Jag önskar man kunde pussla ihop alla bitar man tycker om och få allt på ett och samma ställe. Men tyvärr är det inte så enkelt som man kunde önska. Är det meningen att man aldrig ska få bli helt nöjd och känna sig trygg i livet?
Kommentarer
Trackback
