Tråk...........
Det är skittråkigt att inte jobba... I alla fall när alla andra gör det. Jag leter och grejar hela tiden, men ännu inget napp. Har besök alla blomsterbuiker i Bedford (där James jobbar), men bara en var okej, resten var värdelösa. Man vill ju helst inte jobba nånstans där det ser ut som kriget, eller hur?!
Igår mailade jag i alla fall ett tiotal butiker i områdena omkring tågstoppen. Fick två svar idag på morgonen. Det ena var från den fina butiken i Bedford där jag helst skulle vilja jobba just nu, hade varit smidigt. De anställde tyvärr någon för två veckor sedan, men var väldigt imponerade av mitt CV, så det verkar inte helt hopplöst. De hör av sig igen när chefen kommit tillbaka i slutet av månaden. Men har man ro att vänta en hel månad till?! Jag får panik av att inte göra nånting... Dagarna känns ju hur långa som helst.
Den andra butiken jag fick svar från ligger i St. Albans som ligger ca 30 minuter bort med tåget. De erbjöd mig jobb till alla hjärtans dag, men inte mer... Till alla hjärtans kan man nog få jobb upp över öronen hos olika butiker skulle jag tro, med tanke på att det är årets största dag inom blomsterbranschen, världen över.
Idag har jag varit och simmat. Försöker hitta på saker varje dag, jag klarar inte av att bara sitta inne och inte göra nånting. Promenerade till Flitwick Liesure Center där det finns gym och simbassäng. Jag simmade 60 längder på ca 50 minuter. Man blir inte sådär megatrött av simning, det känns mest efteråt istället.
Jag har förresten börjat använda stegräknaren jag fick av mamma och pappa i julklapp. Har varit ute och gått lite varje dag, men så i söndags så kom jag på att jag faktiskt fick en räknare i julas, men vart hade jag lagt den?! Hittade tillslut den lilla makapären där jag hade lagt den på ett smart ställe. Så nu har den använts de senaste dagarna. Spännande att se hur många steg man tar. Men det blir gärna att man går några extra, tillexempel runt bordet istället för att sätta sig direkt i soffan, eller runt en stolpe istället för att snedda. Jag tror man blir lite knäpp.
Jag har varit ute och gått i Ampthill park nu nästan varje morgon sen jag flyttade hit. Har hittat mig en tur som tar precis en timme, helt lagom för att bli pigg på morgonen. Snön ligger fortfarande vit i parken, det knastrar under fötterna när man promenerar. Fast det har börjat töa, det är mest slask på gångbanor och vägar. Men som sagt, i parken är det vitt och fint. Det är så himla vackert att se ut över fälten när allt så långt man ser är täckt av ett vitt snötäcke.
Oj, nu kom hem James hem. Ska åka och handla, sen laga middag. Hej så länge!
